Har packat upp och tittar på alla grejer som brukar stå i mitt gamla rum..
Tänkte bara shit jag har verkligen flyttat. Och helt plötsligt känner jag mig ensam.
Brorsan och syrran är här, även Rita och pappa men trots de så känner jag mig så sjukt ensam.

Det här var mammas och pappas förslag men det var ändå mitt eget val. Jag mår bättre här hos pappa eftersom jag och mamma bråkar ganska mycket eller först kan vi ha så jävla kul och flumma oss och grejer, men så kan det vända helt och vi blir så fruktansvärt sura och arga på varandra. Elaka grejer kommer ut från käften som vi inte ens tänker på att de verkligen sårar.
Vi är antagligen för lika eller kanske för olika?
Men jag kände nu stt jag behöver komma ifrån allt hemma och bara fokusera på skolan och att jag mår bra igen efter allt som hänt innan. Jag vill verkligen kunna fixa skolan och gå ut med dom betygen jag vill ha och kunna jobba med det jag verkligen vill. Men jag vill också att min och mammas relation blir bättre och mer stabil än den är nu. Mamma är en stor del av mitt liv. Hon är ju min mamma och jag älskar henne.
Men just nu behöver jag nog tid med pappa och verkligen fokusera på vad jag vill.

Nu ska jag gå och lägga mig. Är svintrött...
Godnatt